Linda

Man måste finna sig själv i sin egen historia. Inget av det som redan har hänt kan förändras eller göras om. Det som kan förändras är vår egen syn på det förflutna. Många människor är nöjda med det som är och upplever inget behov av att bättre förstå det förflutnas påverkan på ens livsmönster. Många andra känner en vilja i att förändra någonting, en känsla av att det kunde vara bättre, att livet inte nödvändigtvis måste fortsätta i samma spår.

Att finna sig själv innebär att komma i närmare beröring med sitt sanna själv och samtidigt frigöra en del av den energi som går åt att upprätthålla det falska självets krampaktiga mönster. Denna process går inte snabbt. Personlig utveckling och förändring kan ta lång tid och många omedvetna hinder kan stå i vägen. Att mogna tar som sagt sin tid, särskilt om det i barndomen visar sig att den personliga utvecklingen för att kunna ta ett vuxet ansvar varit dåligt. Mognad innebär att se sin delaktighet i det som händer, att inte skylla på andra utan att se hur man själv bidrar till det som pågår. En mogen människa har kontakt med sina känslor, även med dem som uttrycker sidor av en själv som man ogillar eller som gör ont att kännas vid. Smärta och lidande går hand i hand med glädje och livslust, de förutsätter och berikar varandra. I mognaden ingår att ibland vara osäker, att inte alltid ha de rätta svaren, veta den rätta vägen. Den mogna människan har utvecklat förmågan att lita till sig själv under svåra stunder då det inte fanns någon annan människa att få stöd av. Att sluta upp med att vänta sig att en annan ska ta hand om en, ge den trygghet och det erkännande som man inte förmår ge sig själv är också en del av mognadsprocessen. Liksom att inse att tiden är förbi då man hade rätt att vänta sig ovillkorlig kärlek av en annan människa. Mognad är också att i tillit våga närma sig en annan utan att ha flyktvägar vidöppna eller kräva omöjliga garantier om en evig och oföräderlig kärlek som ingen kan ge. Vi är ensamma , men inte unika i vår glädje och vår sorg. En viktig del i mognadsprocessen är att ta sig själv på allvar och samtidigt behålla humor och distans i relation till det egna livet.

"Hade jag fått vad jag aldrig fick,
så hade det gått som det aldrig gick.
Hade jag mött den jag aldrig mötte
och hade jag skött vad jag aldrig skötte
och hade jag känt vad jag aldrig kände
hade åtskilligt hänt som nu aldrig hände.
Ja, hade jag gått dit jag aldrig går
så hade jag stått där jag inte står!"

Om nu mognad verkar krävande och ouppnåelig, ska man komma ihåg att "mogen" är inget som man ÄR utan någonting som man i bästa fall håller på att bli. Mognad kan aldrig vara en tankekonstruktion eller nås enbart viljemässigt. Den utvecklas i närkamp med livet. Somliga kan komma långt i personlig utveckling via egna insatser. En god start kan vara att börja ta sig själv lite mer på allvar, iaktta sina reaktioner, bli varse sina känslor, fundera över vad man gör och vart man är på väg. Att prata med sina närmaste kan, under förutsättning att man orkar höra vad de har att säga och inte låser sig, ge intressanta synvinklar. Som jag tidigare nämnt i inlägget "det glömda självet"kan en ökad uppmärksamhet på innehållet i drömmar vara till stor hjälp för ökad självinsikt. Man kan även lära sig mycket genom att vara mer observant på de felhandlingar och felsägningar som man gör. Det kan vara väl värt besväret att stanna upp och känna efter de gånger man gör eller säger någonting som egentligen inte var meningen.

En annan spännande aspekt är att "främmandegöra det välbekanta". Det görs genom att man försöker granska sig själv med en annans ögon. Vad ser de? Stämmer ens inre självbild med den bild spegeln visar? Villket intryck gör ens hem på en tillfällig besökare? Hur har mitt liv varit? Vilka har varit viktiga för mig och på vilket sätt? Finns det relationer som påminner om varandra? Upprepas vissa handlingsmönster? Hamnar man i situationer som man känner igen från ett tidigare stadium i livet? Finns det vissa typer av människor som man lätt kommer i konflikt med eller känner dragningn till? Vad letar man efter då man träffar en människa första gången?

Vi har faktiskt valt det liv som vi har och samtidigt har vi valt bort andra alternativ. Finns det saker som man vill ändra på? Vad står i vägen för dessa förändringar? Det blir lätt så att man känner sig för gammal, för inkompetent, för orkeslös för att ta itu med saker - och därför själv bidrar till att saker förblir som de är. Hur mycket av motståndet mot önskade förändringar beror på rädsla, bekvämlighet, osäkerhet? Vågar vi lite mer än än vad vi för närvarande gör?

Mycket av det som jag delgett kan vara svårt att förändra men det måste vi lära oss att leva med. Det som är djupt inristat är svårast att radera ut. De tidigaste livserfarenheterna har lämnat sina djupa och mäktiga spår och gjort oss till den unika människa som vi på gott och ont har blivit. Personlig utveckling kan men måste innebära radikala och omskakande förändringar. För vissa människor är dessa både önskvärda och möjliga, men inte för alla. Var och en måste ta personlig ställning till vad för slags bekantskap man vill ha med sig själv. Ingen människa ska tvingas ta en väg som inte är hennes egen.

Alla människor har en livsbörda, mer eller mindre tung och svårburen. Den är skapad av vår historia, uttryckt i våra relationer. På ett eller annat sätt gör den sig nog påmind så länge vi lever.

Klockan ringde 08.00 men jag hade redan varit vaken ett tag. Redan efter klockan slagit tolv började det komma sms om gratulationer. Mamma skickade under morgonens tidiga och skrev:

"Linda! Liten blir stor så tänker en mor, men att åren går så snabbt hade ingen sagt. Att du nu min flicka blivit till en vacker kvinna så söt och fin, så känns det skönt att du är min. Stort grattis på din dag, Mamma"

Tårarna var nära, varför ska jag vara en sådan känslomässig människa? Ibland ær det bra men jag borde kunna vælja vilka situationer som jag vill vara glad, arg och ledsen i.

Många gratulationer har strömmat in under morgonens timmar, tänk att jag har så många vänner. Det trodde jag inte men det kænns verkligen skønt. Ner till frukosten på hotellet gick vi jag och Johanna. Jennifer hade redan varit nere och ätit men skulle ta en sväng till senare. Många kramar från lagkompisarna blev det och mitt i frukosten, kommer laget in i matsalen med tårta, ljus och skönsång. Jag har åter igen svårt att hålla tårarna borta, jag kämpar febrilt för att inte visa mina känslor. Jag fick 3 par trosor "matchtrosor" ;) som jag lätt kommer att få användning för. (Se tidigare inlægg om matchtrosor)

Våra tre ledord för dagens match är: vilja samarbete och aggresisvitet

Uppvärmningen kändes bra och stämningen var laddad. Inne i omklädningsrummet minuterna innan vi ska beträda spelplanen släcker vi ner så det blir helt nattsvart, från stereon hör vi ett av våra två intron,man går in i sig själv och sina tankar, håret reser sig på armarna och mina ögon fuktas av tårar som sakta faller ner på kinderna. Voilken mäktig känsla...Tyvärr slutade matchen dock med förlust med 9-4. Kändes ändå som vi var med i matchen hela tiden men det räckte inte hela vägen. Imorgon är det åter dags för match. Nu laddar vi batterierna med mat och sömn på Clarion Collection Hotell i Umeå.

Så mycket tankar.......

"Jag är inte här jag är någon annanstans i tankarna. Hur mycket tankar rymmer det i min lilla hjärna. Jag vill ju bara vara en vanlig tjej, varför ska det vara så komplicerat?"

 
Klart för elitseriepremiär. Innebandyspelaren Linda Olofsson åker norrut och skjuter upp firandet av 30-årsdagen. Mats Hylén

Linda Olofsson

Aktuell: Fyller 30 år
20 september.
Bor: Lägenhet i Ängelholm.
Familj: Sambon Håkan
Liedberg.
Ser på tv: Prison break, Vänner, Efterlyst, svenska deckare (Beck och Wallander)
Senast lästa bok: "Skugga" av Karin Alvtegen.
Musiksmak: Lyssnar på allt men gillar schlagers speciellt.
Motto: För varje minut man är sur förlorar man 60
sekunder av glädje.

Under tonåren var Linda Olofsson ofta barnvakt till kusinen Tina Olofsson. I helgen spelar de innebandy i samma lag för nya storklubben FBC Engelholm.

Elitserien börjar med bortamatcher i Örnsköldsvik och Umeå. Premiären är lördagen den 20 september och samma dag fyller Linda Olofsson 30 år.

- Det känns extra kul att vara med när klubben har gjort en nysatsning och det är helhäftigt att spela tillsammans med Tina, som jag bytt blöjor på en gång i tiden, säger Linda Olofsson, som är äldst i laget.

- Men jag känner mig inte gammal. Till sättet ligger jag nog på samma nivå som de flesta andra. Vi har roligt tillsammans och det blir säkert inga problem att fördriva tiden under alla de bussresor som väntar under säsongen.

Eftersom klubben inte har samma ekonomiska resurser som exempelvis en annan Ängelholmsklubb, Rögle BK, får det bli billigast möjliga transporter. Det betyder att hela fredagen tillbringas i bussen och när det sedan är dags för hemresa på söndagskvällen får sätena fungera som sovplatser.

- Senaste säsongen blev vi tolva av fjorton lag men i år tror jag att vi kan komma bland de åtta första och gå till slutspel.

Innebandymatcherna har fått Linda Olofsson att skjuta upp födelsedagsfirandet två veckor. Då blir det stor fest med många gäster i segelsällskapets klubbstuga.

- Med inbjudan har alla fått besked om vilken kändis som de ska vara under kvällen. Jag räknar med att det blir många festliga kläder och frisyrer. Och så ska det förstås sjungas. Jag älskar schlagers och karaoke!

Den här positiva kvinnan växte upp i Strövelstorp tillsammans med yngre brodern Pierre, som också spelar innebandy. Mamma Lotta arbetar inom vården medan pappa Rolf kört lastbil men numera sitter på kontor.

Efter gymnasiets barn- och fritidsprogram och studenten 1997 vikarierade Linda Olofsson på olika förskolor. Därefter blev det jobb på McDonalds, i olika affärer och på en plantskola innan hon 2004 flyttade till Växjö för att studera vid högskolan. Under första studieåret pendlade hon hem över helgerna för att spela innebandy med kompisarna i Ängelholm.

- Men jag fick också nya goda vänner i Växjö och hade en mycket bra tid där. Efter tre år var jag utbildad behandlingspedagog med fil kand-examen.

Vid sidan om studierna höll hon i gång med innebandyn och spelade för Ingelstads BK i division 1 och elitserien. Efter flytten tillbaka till Ängelholm återvände hon till sin gamla förening, som med nöd och näppe klarade nytt elitseriekontrakt.

Utbildningen gav en projekttjänst vid ett ungdomsboende i Ängelholm med tjänstgöring sju dygn i månaden. På ledig tid har Linda Olofsson under våren gått på en sexologikurs i Malmö och läser under hösten till regressionsterapeut i Helsingborg.

- Jag breddar mina kunskaper för att kunna söka nya jobb, kanske som skolkurator. Jag känner att jag är en servicemänniska och vill jobba inom den sociala sektorn.

Men drömyrket sedan unga år har varit att bli polis. Två gånger har Linda Olofsson sökt och varit med på uttagningarna vid Polishögskolan. Båda gångerna har hon klarat de fysiska testerna men missat i allra sista proven.

- Kanske jag söker en gång till, tycker att det skulle vara intressant att jobba som kriminalare.

Men livet är inte bara jobb och idrott för Linda Olofsson

- I framtiden vill jag skaffa mig hus och familj med min sambo Håkan Liedberg. En önskan är också att köpa hund, det har jag alltid velat ha.

Mats Hylén [email protected] 042-489 92 20

Helgen som gick har jag haft fullt upp även om jag har varit ledig hela veckan så känns det som jag väntar med allt till sista stund. Måste ändå säga att jag är bra på att planera men ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag är ju en planerare ut i fingerspetsarna men måste våga vara mer spontan när de gäller en del saker. I fredags var det packning till helgen som gällde, bakning och lite fix med Scotts present. Vi var bjudna till Klippan centrum på fredagen för att fira vår kära lagkamrat och Marsälskare Cornelia Scotts 20-årsdag. Ja jisses säger jag bara, tänk när jag fyllde 20 känns som evigheter sen...hmm... ja det är det kanske också med tanke på att jag fyller 30 om några dagar. Jag fixade i alla fall med ett kort till henne där vi i laget hade lagt ihop till en upplevelsepresent. Tjejen ska segelflyga på Österlen tillsammans med en instruktör. Självklart ska vi vara på plats när detta sker och se när det bär upp högt i de blå. Vet inte om jag kan säga att jag avundas henne eller inte för jag vet inte om jag hade vågat. Innan jag åkte iväg på kvällen kom min sambo Håkan hem med en helt underbar bukett med blommor...behöver jag säga mer....är inte det kärt så säg. Det är det lilla som jag blir glad för och det händer inte så ofta att  jag får blommor men när det väl händer så blir jag överlycklig ;)

God mat serverades i Klippan men kvällen blev inte långvarit med tanke på att vi skulle vara vid FBC Arena 04.55, jag ställde klockan på 04.20, götapetter vad trött jag var. Ibland när jag vaknar är det så att ögonen går i kors, ungefär som när min kusin Tina gör en grimas när hennes ögon pekar åt olika håll (bild kommer senare). När jag väl har kommit upp är det ingen fara då går det hur bra som helst. Jag fick ju även "äran" att köra hela vägen till Tidaholm/Falköping. Vi trodde alla i laget att vi skulle spela match klockan 10 men när vi kommer dit kan man inte annat än säga att det blev lite irritation. Matchen hade blivit ändrad till klockan 12 många frågade sig givetvis då varför skulle vi då åka redan klockan 05.00??? Ja de kan man undra men av någon anledning så var det ungefär som vanligt att information och kommunikation återigen inte hade fungerat korrekt. Det var ju inte så mycket vi kunde göra mer än att gilla läget. Jag kom med förslaget att vi kanske kunde ta och lägga ihop till en "liten musikmaskin". Det slutade med att vi åkte en hel minibuss till Skövde och sprang i tre butiker (SIBA, Elgiganten och OnOff) på marginell tid innan vi bestämde oss. Ca 2500 :- gav vi för stereon och gissa om det var bra ljud. Nu har vi i alla fall ett bra ös och tryck i omklädningsrummet innan matcherna. Det gynnar :) Matcherna vi spelade var mot Fröjered som vi vann mot med 6-1. Enligt Anna heter laget Vejbubuoll, hur man nu kan få det till det har jag ingen aning om men tösen är ju från Hässleholm så det kanske förklarar saken ;) skämt o sido, det är en himla go tös. 

Andra matchen spelade vi mot IBK Vänersborg då vi vann med 4-2. På söndagen mötte vi elitserielaget Endre som vi har i serien och det slutade med en förlust med 7-1. Personligen så tycker jag ändå att vi var bra trots resultatet. Extra kul är det att höra av andra att de tycker att jag har utvecklats som spelare, något som jag kanske inte själv lägger märke till alla gånger. Jag känner redan hur jag har växt några centimeter vilket ger mig ett större självförtroende som jag hoppas jag kan ha användning för under kommande säsong.

Missar måndagens och onsdagens träning på grund av jobbet men vad ska jag göra? Har redan planerat att jag ska träna två pass imorgon tisdag och ett på onsdag på gymmet, antagligen blir de styrka, löpning och spinning. Ett spinnpass hade varit skönt för det har jag inte gjort på hela sommaren. Torsdagens träning är jag ändå med på och det känns bra, sen bär det av till Norrland på fredagsmorgonen. Jag ser verkligen fram emot denna säsongen, var ju bara med halva förra med tanke på att jag flyttade från Växjö i höstas men nu ska jag vara med från "The Beginning" och det känns superhärligt.

I min utbildning till regressionsterapeut kommer vi kontakt med mycket tankar och känslor. Vi läser en hel del böcker och jag blir lika förundrad över hur lite man vet om sig själv. För er som inte vet vad regression innebär drar jag en kort förklaring. Det hela handlar om att man går tillbaka i sitt liv. Det behöver inte vara det liv man lever nu utan kan vara ett tidigare liv  sin barndom mm. Det kan även vara så att om man har ett visst beteende mot någon eller att man har en fobi eller rädsla för något så kan man gå tillbaka till den utsprungliga källan i en regression. Det är väldigt faschinerande att se hur en människa är och blir till i mötet med andra. Hela ens liv handlar även om icensättningar ´vad man mår bra av och vad man mår mindre bra av. Själv har jag fått en ny syn till hur jag själv kan se mina icensättningar, jag är medveten om en del och jobbar på att det ska bli till det bättre för mig. 

Att lära känna sig själv och att använda denna kunskap för att bli en bättre människa är ett mål som många vill nå. Att komma dit är  inte enkelt. Trots goda intentioner är vägen kantad med svårigheter. Det är inte lätt att växa och bli vuxen,  och ibland finns det mäktigaste hindret för mognad och utveckling hos oss själva. Det okända och förpliktigande skrämmer samtidigt som de lockar. Vi både vill och inte vill förändras. I det omedvetna finns många av de erfarenheter och upplevelser bevarade som under livet har format oss till att bli de unika personer som vi är. Kunskap om detta och om hur vi tidigt under livet påverkats i vår personlighetsutveckling är en viktig källa för självkännedom. 

En annan intressant sak är hur våra drömmar fungerar och hur de påverkar oss. Drömmar kan vara alltigenom meningsfulla eller åtminstone sammanhängade. De kan vara fantastiska, klargörande, förvånande, absurda mm. En del drömmar lämnar oss kalla, andra innebär att starka affekter kommer till uttryck, andra ger smärta som framkallar tårar, en ångest som får oss att vakna, en förtjusning, en förvåning osv. Somliga glöms med detsamma efter uppvaknandet, somliga är kvar länge, somliga ett helt liv.......Somliga människor betraktar sina drömmar som meningslösa, främmande fenomen som drabbar dem på ett oförklarligt sätt. De betraktar sina drömmar ungefär som en film som någon annan har gjort. Andra ser drömmar som personliga meningsfulla meddelanden. Ytterligare andra är övertygade om att de sällan eller aldrig drömmer. Alla människor drömmer fast alla är inte medvetna om det.

" Drömmaren vet vad hans dröm betyder. Han vet bara inte att han vet det och därför tror därför att han inte vet det"."  
                                                                                                                                                                    //Freud

Drömmar kommer inte från ingestans utan det är vi själva som skapar våra drömmar, ger dem form och innehåll. Drömbilder kommer ur våra livserfarenheter, både från det förflutna och i nuet, och för den som är uppmärksam har de någonting att berätta. Om man tar sig tid till att fundera kring sina drömmar märker man snart att det finns särskilda teman eller sekvenser som återvänder gång på gång. Detta kan vara det omedvetnas sätt att göra oss uppmärksamma på någonting som vi helst inte vill ha att göra med eller som gör att vi känner oss obekväma. Det bästa är ändå att acceptera allt och ta det därifrån men står. Det är inte enbart drömmar som det omedvetna kommer till uttryck. Innehållet i dagdrömmar, fantasier, plötsliga tankeassociationer eller infall av olika slag kan ge oss värdefull information som kan öka ens självkännedom.

Felsägningar (särskilt i de fall då vi råkar säga raka motsatsen til vad vi menar) är talande exempel på det omedvetnas påverkan. "Varav hjärtat är fullt talar munnen" sägs det och det ligger något i denna folkvisdom. Ett exempel om man är på middag och ska hålla tacktal och säger: "tack för en utsökt middag som somliga, nej förlåt samtliga har njutit av". Kanske det i detta fall var så att talaren uttryckte vad han innerst inne kände men av hänsyn  och god uppfostran fanns det något som hindrade honom att släppa in medvetnadet.

Jag kan nu känna att felsägningar inte alltid uppskattas och om det nu är så att det finns en omedvetenhet av det man säger så kan jag få en känsla av oro. Felsägningen betyder ju något och får mig genast till att tänka lite extra på vad jag säger till personer som jag träffar. Fast man kan väl inte hänga upp sig på detta helt och hållet för ibland är det väl så att det inte behöver betyda något, just det man har sagt fel, eller????

Jag såg verkligen fram emot att gå till träningen igår men när jag var inne och läste på min backkollega Emelie Ohlssons  blogg blev jag verkligen låg. Hon hade dragit på sig en skada i ljumsken och vet inte när hon kan vara tillbaka. Allt kändes så bra och allt började verkligen klaffa mellan oss på planen. Vi har träningsmatch imorgon och det verkar som Emelie inte kan vara med men jag hoppas däremot att hon kan vara med på vårt genrep inför serien till helgen i Falköping/Tidaholm. Jag känner med Emelie och kan förstå hennes frustration nu när seriepremiären börjar närma sig med stormsteg. Kan inget annat än att hålla tummarna för min kollega. Men även andra spelare har dragit på sig skador Helene Kullander som också är en backkollega har problem med ryggen, Maria Andersson har problem med sitt knä och nyförvärvet Frida Edelsvärd-Sneitz har dragit sitt korsband. Vårt lag börjar liknas vid boken "tio små negerpojkar" där den ena efter den andra försvinner. Lite mer än en vecka kvar till seriepreämiären och jag känner redan av lite fjärilar i magen men så ska det väl vara.

Av någon konstig anledning så har jag ont på mitt högra framben, det vill säga benhinnan. När jag stod i duschen och skulle mjuka upp min hy kände jag att jag hade otroligt ont på benet. Det tog en stund innan båda hjärnhalvorna hade kommit fram till vad som hänt. Det blev mer eller mindre en aha upplevelse, det var ju när jag skulle hem från Västervik på söndagsmorgonen som jag skulle smyga. Det var bara jag och Maria som skulle upp och vi ville ju inte väcka de andra 06.50 men jag tror nog att jag väckte någon ändå. När jag ska tassa ner till undervåningen tyst och varsamt händer det som inte får hända. Dunderklumpen Linda som hade tänkt smyga ner ramlar omkull med hela packningen och kasar ner flera trappsteg, skrapar upp benet och vill bara skrika men tänker på mina lagkamrater som fortfarande ligger kvar och njuter av sin sömn. Det kändes som någon hade dragit en osthyvel över mitt ben, vågade knappt titta efter hur det såg ut. Kvällen innan hade en del påpekat att vi skulle vara tysta och jag gör precis tvärtemot. Inte konstigt om jag inte har några vänner kvar i laget eller om någon blänger surt på mig under veckans träningar. Nej så farligt tror jag inte det är men lite förargligt är det allt. Orsaken till hela händelsen måste vara att:
1. Trappan var hal
2. Trappan var brant (not)
3. Jag hade mina tåssor (hemmastickade strumptofflor)
Jag tror på en blandning av etta och trean, helt klart!!

Snart träning, återstår att se om någon ger mig kalla blickar.

I söndags när jag skulle gå på mitt arbetspass kände jag att något var på gång i min kropp. Halsen kändes konstig och det är den konstiga känslan jag brukar få när jag har en förkylning som ska bryta ut. Givetvis hade jag rätt för natten mellan söndag och måndag hostade jag så mycket så jag nästan klöktes, vilket också tillhör ett av de vanliga symtomen på min förkylning. Under gårdagen blev jag bara sämre och sämre. Om det är så att jag mot all förmodan hade något i mitt huvud så kan jag nu säga att det finns nog inte mycket kvar. Tror jag har snötit/fräst ut allt och lite till. Hjärnan känns helt tom men ändå är man helt tjock i snoken. Var kommer allt ifrån. Jag är sällan sjuk och har funderat på vad det är som kan ha bidragit till min förkylning och jag har kommit framt till att det måste vara från helgen i Västervik med laget. Tre matcher spelade jag under lördagen och gick runt i svettiga kläder, var ute på stan och blev ännu mer kall. Där har vi förmodligen anledningen. Jag ska inte ha skuld för att jag gjorde många knop igår men det är väl okej när man är sjuk. Jag tog tillfället i akt och började redigera och fixa en del med mina foton. Jag har hittat min nya hobby. Så mycket kul man kan göra med foton synd bara att man inte har en mer avancerad kamera men min födelsedag nalkas och då kan jag ju skriva till en kamera på önskelistan.