Fika med vänner
Idag hade jag fint besök av Ramå och Pålle som var här och fikade. Vädret var toppen så vi passade på att sitta ute i solen. Även om man inte ses så ofta så känns det ändå inte som det var längesen man sågs. Mycket har hänt sen vi spelade ihop i IBC Engelholm och den tiden är för oss alla oförglömlig. Många härliga minnen kommer alltid på tal. Nu dröjer det inte flera månader tills vi ses nästa gång för nu är det redan nästa helg när Båstad Outdoor Open ska spelas. Jag har många lag som jag måste se spela nu när vi är uppdelade i olika klubbar. Hanna i Hjärnarp och Pålle i Växjö/Ingelstad.
Ser fram emot en solig och bra innebandyhelg.
"Ledig" 1 ½ år
Nu har jag äntligt om jag får säga så arbetat mitt sista pass och till slut blivit beviljad havandeskapspenning. Inte en dag försent. Nu kan jag spara alla mina semesterdagar till nästa år. Känslan är märklig när jag tänker efter på att jag ska vara hemma så länge som 1 ½ år. Hur ska jag göra för att inte klättra på väggarna? Hmm... ja jag tror nog att det löser sig när barnet har kommit ut. Just nu njuter jag av att vara ledig och försöker ändå hålla mig sysselsatt så jag inte ska få långtråkigt. Risken är rätt stor för jag vet hur jag är men jag har lagt upp planer för de flesta dagarna. Men jag ska säga att aldrig förr har det varit så skönt att bara få lägga sig på sängen och vila en stund på eftermiddagen. Pensionärsvarning?! Nej, jag skulle nog mer säga livsnjutare.
Det är nu fem veckor kvar tills det är dags. Vet inte var tiden har tagit vägen men fort har de gått i alla fall. Tänk att någon ska kalla mig mamma. Det är en overklig känsla men en roll som jag förhoppningsvis kommer ta med storm. Hård, rättvis och lite tramsig kommer jag nog vara. Eller så känner jag nu i alla fall men man vet ju aldrig. Det boxar bra i magen och ibland gör det riktigt ont men häftigt är det när man ser magen bölja fram och tillbaka som vågor på vattnet. Det är verkligen en ny människa som ska se dagsljuset om fem veckor. Det är så coolt.
Det är nu fem veckor kvar tills det är dags. Vet inte var tiden har tagit vägen men fort har de gått i alla fall. Tänk att någon ska kalla mig mamma. Det är en overklig känsla men en roll som jag förhoppningsvis kommer ta med storm. Hård, rättvis och lite tramsig kommer jag nog vara. Eller så känner jag nu i alla fall men man vet ju aldrig. Det boxar bra i magen och ibland gör det riktigt ont men häftigt är det när man ser magen bölja fram och tillbaka som vågor på vattnet. Det är verkligen en ny människa som ska se dagsljuset om fem veckor. Det är så coolt.
