Den här innebandyn, det finns ett liv sidan om
Förlust efter förlust efter förlust men ändå är det något som gör att jag vill fortsätta. Jag har varit dålig på att uppdatera om våra spelade matcher men lusten har inte riktigt funnits för att skriva. Många förluster och stora förluster men ändå kämpar vi på, en del mer än andra. Som det är nu är jag nog inne i en formsvacka och jag hoppas verkligen den försvinner snart. Det är ju trots allt bara åtta matcher kvar, förhoppningsvis ska jag väl säga. Sen är det nog färdigspelat för min del i elitserien. Jag ska väl inte säga för mycket för när säsongen väl drar igång igen är jag kanske åter sugen på att spela. Men det lutar åt att jag tar steget ner någon divison. Jag är trött på att ständigt vara uppbokad av träningar och matcher vardagskvällar som helger. Det finns ju trots allt ett liv sidan av innebandyn och Håkan min sambo har fått lida för mitt brinnande intresse för innebandyn. Jag saknar att kunna göra det spontana med Håkan, som att åka iväg en weekend på spa, hälsa på kompisar, utflykter mm.
Så det känns som jag tar mitt förnuft till fånga och börjar ägna mig mer åt oss tillsammans (Håkan och jag). Det kommer säkerligen att kännas konstigt att vara ledig några kvällar i veckan och inte behöva åka land och rike runt en helg för att spela innebandy. Det kommer förmodligen bli träning på gymmet och spinning istället. Och dessutom se fram emot en sommar men varma kvällar då det är skönt att bara få vara.
Österrike
När vi sitter på bussen, säger någon i vårt sällskap: Linda, du är nog äldst här. Precis då kommer det in ett par i 50-årsåldern. Tackar för den ja.
Åtta dagar av skidåkning är kroppen inte van vid. Låren, vaderna och armarna har fått sin träning under semestern. När jag under de sista dagarna satte i mina fötter i pjäxorna sa jag: Hej då fötterna vi ses i eftermiddag. Så ont så ont men det är väl värt smärtan ändå får jag säga.
Veckan har även bjudit på en del felsägningar:
Maria:
Vi måste äta eftermat innan vi går hem. (Hmm heter det inte nattamat)
Maria under en middag:
Har ni vatten eller nåd (riktig skånska)
Under en annan middag ber Maria efter mer Sauce. (ungefär så här, Sååååååååååus)
Björn innan vi ska gå ner till maten:
Jag måste ha min pengabörs.
När Maria säger att hon har snor bakom näsan, kontrar Håkan men att säga: Du är inte den skarpaste kniven i lådan.
Elle kör under veckan med sitt: Son ja (norskt uttal)
Under hela veckan pratar vi om Kiwi. Många frågar Elle om hon är sugen på fruktsallad.
När vi anländer till vårt hotell och får våra rum är Elle fundersam om varför dem har balkong om de inte kan öppna balkongdörren. Elle prova dra handtaget på andra hållet. Tjhi tjhing.... ;)
Nyår firades med pompa och stått, först en 4-rätters på hotellet sen drinkar och annat på rummet. Därefter firades tolvslaget utanför hotellet med en massa andra människor. Maria började sjunga på italienska för bredvid oss stod några personer som var från Italien. Vad Maria sjöng vet jag inte men intalienarna skrattade gott. Senare bär det av till ett torg där det spelas musik och finns barer runt omkring. Vi dansar för glatta livet i snön till Boten Anna. Det är jag, Håkan, Maria och Björn.
Ett besök på Casino hann vi med. Jag och Maria hånglade upp samma kille, strax innan vi dansar till vår egenkomponerade Edelweiss i stora salen. Det kändes som vi var med i filmen "Sound of music".
Både Håkan och Elle fick prova på att dansa leaderhausendans. Det gjorde dem riktigt bra och kul var det att titta på. Vi fick se prov på Elles styrka då hon först tar och lyfter upp Jesper på ryggen och därefter lättviktaren Håkan. Elle ÄR stark.
En pubrunda var vi med på och givetvis fick Elle och jag vara med och leka. Vi vann över killarna och fick svepa varsin öl. Det var Marias förtjänst. Trodde jag skulle spy efteråt. Vi var på fem olika ställen och fick prova olika sorters drycker. På ett ställe tuggade vi på kaffebönor, det var inte speciellt gott ska jag säga.
Det hände så mycket så jag tror inte jag kommer ihåg allt. Men jag tror jag har fått med det bästa av veckan.
Bilder kommer jag med senare.
