Linda

Vem är Hilma lik? Har inget att jämföra med men en snällare flicka kan man nog inte få. "Peppar peppar ta i trä"

Hilma börjar närma sig fem månader vilket betyder att jag varit hemma i över ett halvår. Det märkliga är att det känns inte så. Var tar tiden vägen? Livet som mamma är underbart. För de som tvekar att skaffa barn så säger jag bara tänk om en gång till och gör det. Det finns inget vackrare som man kan vara med om. Tänk att hela tiden ha någon som verkligen uppskattar och älskar en precis som man är, man behöver inte göra sig till utan vara sig själv. Samtidigt som man ser Hilmas framsteg och man längtar till hon kan krypa, gå, prata mm så vill jag inte att denna tiden ska ta slut. Hon är min lilla tös och jag vill att hon alltid ska vara "liten". Hon har nu fått sin första tand, det ser ut som ett litet riskorn. Hon är mitt lilla gryn.

Den som väntar på något gott....

Visst är det väl så kan jag hoppas nu när jag gått fem dagar över tiden. Fem dagar är kanske ingenting men tiden går långsamt och jag blir ju inte mindre och smidigare precis. Det kan ju som sagt hända när som helst men just nu tror jag aldrig att det kommer att ske. Ryggen värker ibland och magen drar ihop sig men det är ju som det ska vara. Allt som oftast känner jag efter om något känns annorlunda än tidigare men nej. Det är bara att vänta och se. Hoppas dock att barnet inte växer för mycket i magen. Behöver ju inte vara en femkilos bebis man ska trycka ut.

Kom igen nu.....

Idag hade jag fint besök av Ramå och Pålle som var här och fikade. Vädret var toppen så vi passade på att sitta ute i solen. Även om man inte ses så ofta så känns det ändå inte som det var längesen man sågs. Mycket har hänt sen vi spelade ihop i IBC Engelholm och den tiden är för oss alla oförglömlig. Många härliga minnen kommer alltid på tal. Nu dröjer det inte flera månader tills vi ses nästa gång för nu är det redan nästa helg när Båstad Outdoor Open ska spelas. Jag har många lag som jag måste se spela nu när vi är uppdelade i olika klubbar. Hanna i Hjärnarp och Pålle i Växjö/Ingelstad.

Ser fram emot en solig och bra innebandyhelg.

Från alla håll kom vi med buss och tåg för att samlas upp i Göteborg. När vi sågs på centralen kändes det knappt som vi varit ifrån varandra alls. Jonna, Jenny och Mette kom från Växjö, Lisa från Malmö och jag från Ängelholm. Vi tog oss nästan direkt till studion och inspelningsplatsen. Vi hade inte riktigt koll på var den låg någonstans men vi hittade rätt direkt.

Inspelningen som skulle göras fick jag i 30-årspresent av mina vänner från studietiden i Växjö. Låten som skulle spelas in var ju inget svårt val då jag även visste vad mina vänner ville höra. Dolly Partons 9 to 5 stod på programmet. Ner i en källare steg  vi alla med spända förväntningar inför vad som komma skulle. Vi blev bjudna på cider, öl och vin med tilltugg. Jag fick nöja mig med att njuta av Coca Cola och tilltugg men det var inte fy skam det inte. Innan oss hade det varit ett möhippegäng och det lät väl sådär bra när de sjöng så mina nerver var lite över styr för hur det skulle låta för mig. Daniel som killen hette som skulle hjälpa oss frågade om jag sjungit tidigare och då fick jag så snällt säga att det mestadels har varit karaoke och på födelsedagskalas som jag har sjungit. Nu i efterhand kan jag ju säga att det är inte alls samma sak att stå och sjunga karaoke som att stå i en studio där man delar upp låten i etapper och sjunger samma sak om och om igen. Ljudet är som natt och dag och petig var han också. Daniel var nere på ordnivå för att finslipa hela texten men bra blev det i alla fall. Efter att jag var klar med mitt så var det tjejernas tur att sjunga körtexten.  Jag kommer få två versioner på skivan. En där jag sjunger hela låten själv och en där tjejerna körar till mig. Nu väntar jag med spänning på att skivan ska dimpa ner i brevlådan.

Eftermiddagen flöt på och det blev en liten promenad i Göteborg i det soliga vädret. Bord var beställt på en turkisk restaurang till kvällen och det smakade himla bra med maten. När vi var mätta och belåtna tog vi oss ut till Ztinas lägenhet där vi skulle övernatta. Det blev mycket skratt och prat om gamla minnen sen studietiden. Vilket härligt gäng vi är och saknaden är stor redan minuten efter att alla sagt hej då till varandra och vi åker på varsitt håll. Vi har i alla fall bestämt en nu träff och det känns skönt då vi ska ses alla igen. Det blir här hemma hos mig och Håkan i september när den lilla/lille har kommit ut. Men sommaren är lång och det känns som jag kommer att träffa alla innan detta datum ändå fast inte samtidigt.

Tack tjejer för en oförglömlig födelsedagspresent och för att Ni finns.

Dags att uppdatera lite kanske. Mycket händer just nu och jag vet inte om jag hinner med eller om det bara är så att jag har blivit mer lat. Jag tror på det första. Vi har flyttat till vår bostadsrätt och vi har hunnit måla om kök och tapetsera sovrum och hall. Nästa projekt är att måla mitt träd i hallen på väggen. Just nu ser det bra ut ner till men ju högre upp man kommer i trädet så liknar det en kondom. Måste försöka göra något åt detta. De nya tapeterna som kostade X antal kronor har kommit till vardagsrummet så nu kan vi även börja tapetsera där. Längtar verkligen till allt är klart då jag bara kan njuta av att vara tjock och ta det lugnt.

Magen växer så det knakar och jag måste erkänna att vi har varit dåliga på att fotografera magen men nu har vi i alla fall foto på magen från vecka 22. Önskar bara att jag kunde få vara ledig nu fram tills det är dags och fixa med allt som jag vill ha klart till barnet kommer.



Nu händer det något....Än så länge inga bristningar men de kommer kanske.