Linda

I söndags tog jag tåget hem från Göteborg tillsammans med Lisa. Min resa blev inte lika lång då jag skulle av i Falkenberg. En tur till Ullared för att handla till barnet var inplanerat. När jag sitter på tåget ringer mamma och är ledsen, morfar hade dött under natten. Samtidigt som jag hör mamma gråta försöker jag bita mig i läppen för att inte bryta ihop. Hormonerna i kroppen gör det inte lätt för mig att hålla tillbaka tårarna men det gick faktiskt relativt bra. Jag känner sorg för mamma och hennes syskon som mist sin pappa och självklart är det tråkigt att bli av med sin morfar. Ändå vill jag känna glädje för det som jag och Håkan har framför oss. Ett nytt litet liv i familjen. Det blev en hel del handlat mestadels till barnet men även lite kläder till mig. Nu känns det som det börjar bli på riktigt att man ska ha barn, nu  när man ser alla kläder, täcke, sängkläder och nappar som är köpta. Det är ingen som har glömt kvar det här hos oss utan det är till vår bebis. 

Nu får i alla fall mormor och morfar vara tillsammans igen.