Det glömda självet
I min utbildning till regressionsterapeut kommer vi kontakt med mycket tankar och känslor. Vi läser en hel del böcker och jag blir lika förundrad över hur lite man vet om sig själv. För er som inte vet vad regression innebär drar jag en kort förklaring. Det hela handlar om att man går tillbaka i sitt liv. Det behöver inte vara det liv man lever nu utan kan vara ett tidigare liv sin barndom mm. Det kan även vara så att om man har ett visst beteende mot någon eller att man har en fobi eller rädsla för något så kan man gå tillbaka till den utsprungliga källan i en regression. Det är väldigt faschinerande att se hur en människa är och blir till i mötet med andra. Hela ens liv handlar även om icensättningar ´vad man mår bra av och vad man mår mindre bra av. Själv har jag fått en ny syn till hur jag själv kan se mina icensättningar, jag är medveten om en del och jobbar på att det ska bli till det bättre för mig.
Att lära känna sig själv och att använda denna kunskap för att bli en bättre människa är ett mål som många vill nå. Att komma dit är inte enkelt. Trots goda intentioner är vägen kantad med svårigheter. Det är inte lätt att växa och bli vuxen, och ibland finns det mäktigaste hindret för mognad och utveckling hos oss själva. Det okända och förpliktigande skrämmer samtidigt som de lockar. Vi både vill och inte vill förändras. I det omedvetna finns många av de erfarenheter och upplevelser bevarade som under livet har format oss till att bli de unika personer som vi är. Kunskap om detta och om hur vi tidigt under livet påverkats i vår personlighetsutveckling är en viktig källa för självkännedom.
En annan intressant sak är hur våra drömmar fungerar och hur de påverkar oss. Drömmar kan vara alltigenom meningsfulla eller åtminstone sammanhängade. De kan vara fantastiska, klargörande, förvånande, absurda mm. En del drömmar lämnar oss kalla, andra innebär att starka affekter kommer till uttryck, andra ger smärta som framkallar tårar, en ångest som får oss att vakna, en förtjusning, en förvåning osv. Somliga glöms med detsamma efter uppvaknandet, somliga är kvar länge, somliga ett helt liv.......Somliga människor betraktar sina drömmar som meningslösa, främmande fenomen som drabbar dem på ett oförklarligt sätt. De betraktar sina drömmar ungefär som en film som någon annan har gjort. Andra ser drömmar som personliga meningsfulla meddelanden. Ytterligare andra är övertygade om att de sällan eller aldrig drömmer. Alla människor drömmer fast alla är inte medvetna om det.
" Drömmaren vet vad hans dröm betyder. Han vet bara inte att han vet det och därför tror därför att han inte vet det"."
//Freud
Drömmar kommer inte från ingestans utan det är vi själva som skapar våra drömmar, ger dem form och innehåll. Drömbilder kommer ur våra livserfarenheter, både från det förflutna och i nuet, och för den som är uppmärksam har de någonting att berätta. Om man tar sig tid till att fundera kring sina drömmar märker man snart att det finns särskilda teman eller sekvenser som återvänder gång på gång. Detta kan vara det omedvetnas sätt att göra oss uppmärksamma på någonting som vi helst inte vill ha att göra med eller som gör att vi känner oss obekväma. Det bästa är ändå att acceptera allt och ta det därifrån men står. Det är inte enbart drömmar som det omedvetna kommer till uttryck. Innehållet i dagdrömmar, fantasier, plötsliga tankeassociationer eller infall av olika slag kan ge oss värdefull information som kan öka ens självkännedom.
Felsägningar (särskilt i de fall då vi råkar säga raka motsatsen til vad vi menar) är talande exempel på det omedvetnas påverkan. "Varav hjärtat är fullt talar munnen" sägs det och det ligger något i denna folkvisdom. Ett exempel om man är på middag och ska hålla tacktal och säger: "tack för en utsökt middag som somliga, nej förlåt samtliga har njutit av". Kanske det i detta fall var så att talaren uttryckte vad han innerst inne kände men av hänsyn och god uppfostran fanns det något som hindrade honom att släppa in medvetnadet.
Jag kan nu känna att felsägningar inte alltid uppskattas och om det nu är så att det finns en omedvetenhet av det man säger så kan jag få en känsla av oro. Felsägningen betyder ju något och får mig genast till att tänka lite extra på vad jag säger till personer som jag träffar. Fast man kan väl inte hänga upp sig på detta helt och hållet för ibland är det väl så att det inte behöver betyda något, just det man har sagt fel, eller????
