Födelsedagen den 20 september 2008, jag 30 år..

Klockan ringde 08.00 men jag hade redan varit vaken ett tag. Redan efter klockan slagit tolv började det komma sms om gratulationer. Mamma skickade under morgonens tidiga och skrev:

"Linda! Liten blir stor så tänker en mor, men att åren går så snabbt hade ingen sagt. Att du nu min flicka blivit till en vacker kvinna så söt och fin, så känns det skönt att du är min. Stort grattis på din dag, Mamma"

Tårarna var nära, varför ska jag vara en sådan känslomässig människa? Ibland ær det bra men jag borde kunna vælja vilka situationer som jag vill vara glad, arg och ledsen i.

Många gratulationer har strömmat in under morgonens timmar, tänk att jag har så många vänner. Det trodde jag inte men det kænns verkligen skønt. Ner till frukosten på hotellet gick vi jag och Johanna. Jennifer hade redan varit nere och ätit men skulle ta en sväng till senare. Många kramar från lagkompisarna blev det och mitt i frukosten, kommer laget in i matsalen med tårta, ljus och skönsång. Jag har åter igen svårt att hålla tårarna borta, jag kämpar febrilt för att inte visa mina känslor. Jag fick 3 par trosor "matchtrosor" ;) som jag lätt kommer att få användning för. (Se tidigare inlægg om matchtrosor)

Våra tre ledord för dagens match är: vilja samarbete och aggresisvitet

Uppvärmningen kändes bra och stämningen var laddad. Inne i omklädningsrummet minuterna innan vi ska beträda spelplanen släcker vi ner så det blir helt nattsvart, från stereon hör vi ett av våra två intron,man går in i sig själv och sina tankar, håret reser sig på armarna och mina ögon fuktas av tårar som sakta faller ner på kinderna. Voilken mäktig känsla...Tyvärr slutade matchen dock med förlust med 9-4. Kändes ändå som vi var med i matchen hela tiden men det räckte inte hela vägen. Imorgon är det åter dags för match. Nu laddar vi batterierna med mat och sömn på Clarion Collection Hotell i Umeå.

Så mycket tankar.......

"Jag är inte här jag är någon annanstans i tankarna. Hur mycket tankar rymmer det i min lilla hjärna. Jag vill ju bara vara en vanlig tjej, varför ska det vara så komplicerat?"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0