Linda

Av någon konstig anledning så har jag ont på mitt högra framben, det vill säga benhinnan. När jag stod i duschen och skulle mjuka upp min hy kände jag att jag hade otroligt ont på benet. Det tog en stund innan båda hjärnhalvorna hade kommit fram till vad som hänt. Det blev mer eller mindre en aha upplevelse, det var ju när jag skulle hem från Västervik på söndagsmorgonen som jag skulle smyga. Det var bara jag och Maria som skulle upp och vi ville ju inte väcka de andra 06.50 men jag tror nog att jag väckte någon ändå. När jag ska tassa ner till undervåningen tyst och varsamt händer det som inte får hända. Dunderklumpen Linda som hade tänkt smyga ner ramlar omkull med hela packningen och kasar ner flera trappsteg, skrapar upp benet och vill bara skrika men tänker på mina lagkamrater som fortfarande ligger kvar och njuter av sin sömn. Det kändes som någon hade dragit en osthyvel över mitt ben, vågade knappt titta efter hur det såg ut. Kvällen innan hade en del påpekat att vi skulle vara tysta och jag gör precis tvärtemot. Inte konstigt om jag inte har några vänner kvar i laget eller om någon blänger surt på mig under veckans träningar. Nej så farligt tror jag inte det är men lite förargligt är det allt. Orsaken till hela händelsen måste vara att:
1. Trappan var hal
2. Trappan var brant (not)
3. Jag hade mina tåssor (hemmastickade strumptofflor)
Jag tror på en blandning av etta och trean, helt klart!!

Snart träning, återstår att se om någon ger mig kalla blickar.