Linda

Man måste finna sig själv i sin egen historia. Inget av det som redan har hänt kan förändras eller göras om. Det som kan förändras är vår egen syn på det förflutna. Många människor är nöjda med det som är och upplever inget behov av att bättre förstå det förflutnas påverkan på ens livsmönster. Många andra känner en vilja i att förändra någonting, en känsla av att det kunde vara bättre, att livet inte nödvändigtvis måste fortsätta i samma spår.

Att finna sig själv innebär att komma i närmare beröring med sitt sanna själv och samtidigt frigöra en del av den energi som går åt att upprätthålla det falska självets krampaktiga mönster. Denna process går inte snabbt. Personlig utveckling och förändring kan ta lång tid och många omedvetna hinder kan stå i vägen. Att mogna tar som sagt sin tid, särskilt om det i barndomen visar sig att den personliga utvecklingen för att kunna ta ett vuxet ansvar varit dåligt. Mognad innebär att se sin delaktighet i det som händer, att inte skylla på andra utan att se hur man själv bidrar till det som pågår. En mogen människa har kontakt med sina känslor, även med dem som uttrycker sidor av en själv som man ogillar eller som gör ont att kännas vid. Smärta och lidande går hand i hand med glädje och livslust, de förutsätter och berikar varandra. I mognaden ingår att ibland vara osäker, att inte alltid ha de rätta svaren, veta den rätta vägen. Den mogna människan har utvecklat förmågan att lita till sig själv under svåra stunder då det inte fanns någon annan människa att få stöd av. Att sluta upp med att vänta sig att en annan ska ta hand om en, ge den trygghet och det erkännande som man inte förmår ge sig själv är också en del av mognadsprocessen. Liksom att inse att tiden är förbi då man hade rätt att vänta sig ovillkorlig kärlek av en annan människa. Mognad är också att i tillit våga närma sig en annan utan att ha flyktvägar vidöppna eller kräva omöjliga garantier om en evig och oföräderlig kärlek som ingen kan ge. Vi är ensamma , men inte unika i vår glädje och vår sorg. En viktig del i mognadsprocessen är att ta sig själv på allvar och samtidigt behålla humor och distans i relation till det egna livet.

"Hade jag fått vad jag aldrig fick,
så hade det gått som det aldrig gick.
Hade jag mött den jag aldrig mötte
och hade jag skött vad jag aldrig skötte
och hade jag känt vad jag aldrig kände
hade åtskilligt hänt som nu aldrig hände.
Ja, hade jag gått dit jag aldrig går
så hade jag stått där jag inte står!"

Om nu mognad verkar krävande och ouppnåelig, ska man komma ihåg att "mogen" är inget som man ÄR utan någonting som man i bästa fall håller på att bli. Mognad kan aldrig vara en tankekonstruktion eller nås enbart viljemässigt. Den utvecklas i närkamp med livet. Somliga kan komma långt i personlig utveckling via egna insatser. En god start kan vara att börja ta sig själv lite mer på allvar, iaktta sina reaktioner, bli varse sina känslor, fundera över vad man gör och vart man är på väg. Att prata med sina närmaste kan, under förutsättning att man orkar höra vad de har att säga och inte låser sig, ge intressanta synvinklar. Som jag tidigare nämnt i inlägget "det glömda självet"kan en ökad uppmärksamhet på innehållet i drömmar vara till stor hjälp för ökad självinsikt. Man kan även lära sig mycket genom att vara mer observant på de felhandlingar och felsägningar som man gör. Det kan vara väl värt besväret att stanna upp och känna efter de gånger man gör eller säger någonting som egentligen inte var meningen.

En annan spännande aspekt är att "främmandegöra det välbekanta". Det görs genom att man försöker granska sig själv med en annans ögon. Vad ser de? Stämmer ens inre självbild med den bild spegeln visar? Villket intryck gör ens hem på en tillfällig besökare? Hur har mitt liv varit? Vilka har varit viktiga för mig och på vilket sätt? Finns det relationer som påminner om varandra? Upprepas vissa handlingsmönster? Hamnar man i situationer som man känner igen från ett tidigare stadium i livet? Finns det vissa typer av människor som man lätt kommer i konflikt med eller känner dragningn till? Vad letar man efter då man träffar en människa första gången?

Vi har faktiskt valt det liv som vi har och samtidigt har vi valt bort andra alternativ. Finns det saker som man vill ändra på? Vad står i vägen för dessa förändringar? Det blir lätt så att man känner sig för gammal, för inkompetent, för orkeslös för att ta itu med saker - och därför själv bidrar till att saker förblir som de är. Hur mycket av motståndet mot önskade förändringar beror på rädsla, bekvämlighet, osäkerhet? Vågar vi lite mer än än vad vi för närvarande gör?

Mycket av det som jag delgett kan vara svårt att förändra men det måste vi lära oss att leva med. Det som är djupt inristat är svårast att radera ut. De tidigaste livserfarenheterna har lämnat sina djupa och mäktiga spår och gjort oss till den unika människa som vi på gott och ont har blivit. Personlig utveckling kan men måste innebära radikala och omskakande förändringar. För vissa människor är dessa både önskvärda och möjliga, men inte för alla. Var och en måste ta personlig ställning till vad för slags bekantskap man vill ha med sig själv. Ingen människa ska tvingas ta en väg som inte är hennes egen.

Alla människor har en livsbörda, mer eller mindre tung och svårburen. Den är skapad av vår historia, uttryckt i våra relationer. På ett eller annat sätt gör den sig nog påmind så länge vi lever.

I min utbildning till regressionsterapeut kommer vi kontakt med mycket tankar och känslor. Vi läser en hel del böcker och jag blir lika förundrad över hur lite man vet om sig själv. För er som inte vet vad regression innebär drar jag en kort förklaring. Det hela handlar om att man går tillbaka i sitt liv. Det behöver inte vara det liv man lever nu utan kan vara ett tidigare liv  sin barndom mm. Det kan även vara så att om man har ett visst beteende mot någon eller att man har en fobi eller rädsla för något så kan man gå tillbaka till den utsprungliga källan i en regression. Det är väldigt faschinerande att se hur en människa är och blir till i mötet med andra. Hela ens liv handlar även om icensättningar ´vad man mår bra av och vad man mår mindre bra av. Själv har jag fått en ny syn till hur jag själv kan se mina icensättningar, jag är medveten om en del och jobbar på att det ska bli till det bättre för mig. 

Att lära känna sig själv och att använda denna kunskap för att bli en bättre människa är ett mål som många vill nå. Att komma dit är  inte enkelt. Trots goda intentioner är vägen kantad med svårigheter. Det är inte lätt att växa och bli vuxen,  och ibland finns det mäktigaste hindret för mognad och utveckling hos oss själva. Det okända och förpliktigande skrämmer samtidigt som de lockar. Vi både vill och inte vill förändras. I det omedvetna finns många av de erfarenheter och upplevelser bevarade som under livet har format oss till att bli de unika personer som vi är. Kunskap om detta och om hur vi tidigt under livet påverkats i vår personlighetsutveckling är en viktig källa för självkännedom. 

En annan intressant sak är hur våra drömmar fungerar och hur de påverkar oss. Drömmar kan vara alltigenom meningsfulla eller åtminstone sammanhängade. De kan vara fantastiska, klargörande, förvånande, absurda mm. En del drömmar lämnar oss kalla, andra innebär att starka affekter kommer till uttryck, andra ger smärta som framkallar tårar, en ångest som får oss att vakna, en förtjusning, en förvåning osv. Somliga glöms med detsamma efter uppvaknandet, somliga är kvar länge, somliga ett helt liv.......Somliga människor betraktar sina drömmar som meningslösa, främmande fenomen som drabbar dem på ett oförklarligt sätt. De betraktar sina drömmar ungefär som en film som någon annan har gjort. Andra ser drömmar som personliga meningsfulla meddelanden. Ytterligare andra är övertygade om att de sällan eller aldrig drömmer. Alla människor drömmer fast alla är inte medvetna om det.

" Drömmaren vet vad hans dröm betyder. Han vet bara inte att han vet det och därför tror därför att han inte vet det"."  
                                                                                                                                                                    //Freud

Drömmar kommer inte från ingestans utan det är vi själva som skapar våra drömmar, ger dem form och innehåll. Drömbilder kommer ur våra livserfarenheter, både från det förflutna och i nuet, och för den som är uppmärksam har de någonting att berätta. Om man tar sig tid till att fundera kring sina drömmar märker man snart att det finns särskilda teman eller sekvenser som återvänder gång på gång. Detta kan vara det omedvetnas sätt att göra oss uppmärksamma på någonting som vi helst inte vill ha att göra med eller som gör att vi känner oss obekväma. Det bästa är ändå att acceptera allt och ta det därifrån men står. Det är inte enbart drömmar som det omedvetna kommer till uttryck. Innehållet i dagdrömmar, fantasier, plötsliga tankeassociationer eller infall av olika slag kan ge oss värdefull information som kan öka ens självkännedom.

Felsägningar (särskilt i de fall då vi råkar säga raka motsatsen til vad vi menar) är talande exempel på det omedvetnas påverkan. "Varav hjärtat är fullt talar munnen" sägs det och det ligger något i denna folkvisdom. Ett exempel om man är på middag och ska hålla tacktal och säger: "tack för en utsökt middag som somliga, nej förlåt samtliga har njutit av". Kanske det i detta fall var så att talaren uttryckte vad han innerst inne kände men av hänsyn  och god uppfostran fanns det något som hindrade honom att släppa in medvetnadet.

Jag kan nu känna att felsägningar inte alltid uppskattas och om det nu är så att det finns en omedvetenhet av det man säger så kan jag få en känsla av oro. Felsägningen betyder ju något och får mig genast till att tänka lite extra på vad jag säger till personer som jag träffar. Fast man kan väl inte hänga upp sig på detta helt och hållet för ibland är det väl så att det inte behöver betyda något, just det man har sagt fel, eller????

I söndags när jag skulle gå på mitt arbetspass kände jag att något var på gång i min kropp. Halsen kändes konstig och det är den konstiga känslan jag brukar få när jag har en förkylning som ska bryta ut. Givetvis hade jag rätt för natten mellan söndag och måndag hostade jag så mycket så jag nästan klöktes, vilket också tillhör ett av de vanliga symtomen på min förkylning. Under gårdagen blev jag bara sämre och sämre. Om det är så att jag mot all förmodan hade något i mitt huvud så kan jag nu säga att det finns nog inte mycket kvar. Tror jag har snötit/fräst ut allt och lite till. Hjärnan känns helt tom men ändå är man helt tjock i snoken. Var kommer allt ifrån. Jag är sällan sjuk och har funderat på vad det är som kan ha bidragit till min förkylning och jag har kommit framt till att det måste vara från helgen i Västervik med laget. Tre matcher spelade jag under lördagen och gick runt i svettiga kläder, var ute på stan och blev ännu mer kall. Där har vi förmodligen anledningen. Jag ska inte ha skuld för att jag gjorde många knop igår men det är väl okej när man är sjuk. Jag tog tillfället i akt och började redigera och fixa en del med mina foton. Jag har hittat min nya hobby. Så mycket kul man kan göra med foton synd bara att man inte har en mer avancerad kamera men min födelsedag nalkas och då kan jag ju skriva till en kamera på önskelistan.

Allt som händer i mitt liv kretsar mest kring den sport jag nu spelat sen jag var 16 år gammal, det vill säga innebandy. Jag började min karriär som målvakt samtidigt som jag spelade fotboll men kom snabbt fram till att jag måste få springa och röra på mig.

Det krävs tid, engagemang och disciplin att spela i högsta serien men det är ett val jag har gjort för jag tycker det är så himla roligt. Visst kan jag ibland önska att det funnits tid till annat men vi gör alla hela tiden våra val och mitt val och min prioritering föll på idrotten. Måste dock tilläga att det inte var något svårt val. Många förstår inte hur man kan lägga ner så mycket tid på att springa och jaga en boll men jag anser att det handlar om så mycket mer. Det är en lagidrott där vi tillsammans jobbar för att bli så bra som möjligt och gå så långt som vi bara kan. Alla strävar vi efter samma mål, alla har vi olika typer av vinnarskallar och olika förutsättningar för att lyckas men totalt sett så vet vi vad vi vill och tillsammans kommer VI att lyckas.

Tillsammans Är vi starka..