På plats i Örnsköldsvik
Några roliga kommentarer har det ju blivit under resan:
Krille: (På restaurangen) Serverar ni dagens hela dagen?
Linda till Maria: Hur pratar man här i Hälsingland? Maria svarar: Uppländska
Frida: (Om film på tv) Är inte det här den filmen där hon rakar av sig hela huvudet?
Nu är det verkligen inte många minuter kvar innan klockan slår tolv och jag blir 30, fast jag föddes inte förrän 11.06 så jag har några timmar kvar imorgon att leva som 29-åring. Någon frågade mig nu hur det känns och allvarligt talat så känner jag en pirrig känsla i magen, vet ej om det har med matchen imorgon att göra eller att jag fyller år. Ett liten stund satt jag ensam i korridoren på hotellet och kände att det inte var långt kvar till tårarna skulle börja rinna längs mina kinder. Nu känner jag likadant igen......Varför????!! Är det så att jag kan ha en gnutta ångest eller åldersnoja? Eller är det så att jag bara är allmänt tramsig? Usch.....nåt är det i alla fall och jag kan inte sätta finger på var det är. Vad är det som spökar i magen? Ja, jag kan ju inte göra mer än att acceptera och hoppas att mina vänner accepterar mig för den jag är. Gud så sentimental jag blir.
"Ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan och
förstånd att inse skillnaden"
"Du har så rätt men känner du mig så väl ? Eller syns det så tydligt på mig när jag reagerar på något som jag inte gillar"
Bor nu med Jennifer och Johanna på Scandic hotell i Ö-vik. De två kollar kläder till min stundande fest om två veckor och jag sitter här och bloggar.
Från tidningen den 19 september 2008
Klart för elitseriepremiär. Innebandyspelaren Linda Olofsson åker norrut och skjuter upp firandet av 30-årsdagen. Mats Hylén
Linda Olofsson
Aktuell: Fyller 30 år
20 september.
Bor: Lägenhet i Ängelholm.
Familj: Sambon Håkan
Liedberg.
Ser på tv: Prison break, Vänner, Efterlyst, svenska deckare (Beck och Wallander)
Senast lästa bok: "Skugga" av Karin Alvtegen.
Musiksmak: Lyssnar på allt men gillar schlagers speciellt.
Motto: För varje minut man är sur förlorar man 60
sekunder av glädje.
Under tonåren var Linda Olofsson ofta barnvakt till kusinen Tina Olofsson. I helgen spelar de innebandy i samma lag för nya storklubben FBC Engelholm.
Elitserien börjar med bortamatcher i Örnsköldsvik och Umeå. Premiären är lördagen den 20 september och samma dag fyller Linda Olofsson 30 år.
- Det känns extra kul att vara med när klubben har gjort en nysatsning och det är helhäftigt att spela tillsammans med Tina, som jag bytt blöjor på en gång i tiden, säger Linda Olofsson, som är äldst i laget.
- Men jag känner mig inte gammal. Till sättet ligger jag nog på samma nivå som de flesta andra. Vi har roligt tillsammans och det blir säkert inga problem att fördriva tiden under alla de bussresor som väntar under säsongen.
Eftersom klubben inte har samma ekonomiska resurser som exempelvis en annan Ängelholmsklubb, Rögle BK, får det bli billigast möjliga transporter. Det betyder att hela fredagen tillbringas i bussen och när det sedan är dags för hemresa på söndagskvällen får sätena fungera som sovplatser.
- Senaste säsongen blev vi tolva av fjorton lag men i år tror jag att vi kan komma bland de åtta första och gå till slutspel.
Innebandymatcherna har fått Linda Olofsson att skjuta upp födelsedagsfirandet två veckor. Då blir det stor fest med många gäster i segelsällskapets klubbstuga.
- Med inbjudan har alla fått besked om vilken kändis som de ska vara under kvällen. Jag räknar med att det blir många festliga kläder och frisyrer. Och så ska det förstås sjungas. Jag älskar schlagers och karaoke!
Den här positiva kvinnan växte upp i Strövelstorp tillsammans med yngre brodern Pierre, som också spelar innebandy. Mamma Lotta arbetar inom vården medan pappa Rolf kört lastbil men numera sitter på kontor.
Efter gymnasiets barn- och fritidsprogram och studenten 1997 vikarierade Linda Olofsson på olika förskolor. Därefter blev det jobb på McDonalds, i olika affärer och på en plantskola innan hon 2004 flyttade till Växjö för att studera vid högskolan. Under första studieåret pendlade hon hem över helgerna för att spela innebandy med kompisarna i Ängelholm.
- Men jag fick också nya goda vänner i Växjö och hade en mycket bra tid där. Efter tre år var jag utbildad behandlingspedagog med fil kand-examen.
Vid sidan om studierna höll hon i gång med innebandyn och spelade för Ingelstads BK i division 1 och elitserien. Efter flytten tillbaka till Ängelholm återvände hon till sin gamla förening, som med nöd och näppe klarade nytt elitseriekontrakt.
Utbildningen gav en projekttjänst vid ett ungdomsboende i Ängelholm med tjänstgöring sju dygn i månaden. På ledig tid har Linda Olofsson under våren gått på en sexologikurs i Malmö och läser under hösten till regressionsterapeut i Helsingborg.
- Jag breddar mina kunskaper för att kunna söka nya jobb, kanske som skolkurator. Jag känner att jag är en servicemänniska och vill jobba inom den sociala sektorn.
Men drömyrket sedan unga år har varit att bli polis. Två gånger har Linda Olofsson sökt och varit med på uttagningarna vid Polishögskolan. Båda gångerna har hon klarat de fysiska testerna men missat i allra sista proven.
- Kanske jag söker en gång till, tycker att det skulle vara intressant att jobba som kriminalare.
Men livet är inte bara jobb och idrott för Linda Olofsson
- I framtiden vill jag skaffa mig hus och familj med min sambo Håkan Liedberg. En önskan är också att köpa hund, det har jag alltid velat ha.
Mats Hylén [email protected] 042-489 92 20
Sista dygnet..snart är det dax
Endast timmar är nu kvar tills vi alla är samlade utanför FBC Arena och ska kliva på bussen. Bussen som ska ta oss till Örnsköldsvik där vi klockan 13.00 på lördag drabbar samman mot Ö-viks elitlag. Jag är så taggad och laddad upp till tänderna. Känns inte som det kommer bli många timmars sömn inatt. Men å andra sidan gör inte det något för man har några timmar att slå ihjäl på bussen, så 5 minuter på lilla visaren kan man ju lätt undvara till resan. Väskan är packad med allt som behövs:
Skor
Klubbor
Matchkläder
Sportbehå
Vattenflaska
Hårband
För att vara redo och kunna spela match är dessa punkter ett måste för mig. Resten kan jag klara mig utan om det skulle krisa. På lördag är det ju även så att jag fyller gammal, eller nja inte gammal men äldre än innan ;) känns konstigt att inte vara hemma och fira med sambo och familj men samtidigt så känner jag att det är min "andra" familj som jag kommer fira med i helgen och det känns ändå bra. Det är ju det här jag brinner för så på något sätt är detta det enda rätta. Jag hade inte kunnat sitta hemma och veta att laget är iväg utan bara för att jag fyller jämnt. Näe nån måtta får de vara, jag kommer ju ändå vakna upp på hotell på min dag och få hotellfrukost och det är inte fy skam de inte. En seger hade ju inte heller suttit fel men det är något jag kan önska mig under lördagen.
Jag har jobbat och missat två träningar denna veckan och när jag kom idag märktes det att jag hade varit borta. Jag vill inte missa någon träning men det är ju så när man jobbar som man gör. Jag har ändå en förhoppning om att jag snart ska få ett nytt jobb. Herrarnas tränare Chelle kom fram till mig och sa: - Det finns något till dig och laget i kylen efter träningen nu när du fyller 1000 på lördag. Jag tackar för den men så gammal är jag inte ännu. Vilken söt människa, han hade varit och köpt tårta till oss och hela tårtan gick nästan åt. Smaskens var det i alla fall. Tack Chelle!!!!
Datorn kommer givetvis att vara med i helgen och har jag möjlighet så kommer jag att skriva annars blir det ett referat på måndag efter helgen när jag kommit hem. Skönt att man är ledig på måndag.
Ja.....nu är det verkligen nära......
Måste tacka alla som kommit med förslag till "matchtrosor" det värmer att höra att det inte bara är jag som har problem. Givetvis tar jag gärna emot fler förslag.
Sista genrepet innan seriepremiären
Helgen som gick har jag haft fullt upp även om jag har varit ledig hela veckan så känns det som jag väntar med allt till sista stund. Måste ändå säga att jag är bra på att planera men ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag är ju en planerare ut i fingerspetsarna men måste våga vara mer spontan när de gäller en del saker. I fredags var det packning till helgen som gällde, bakning och lite fix med Scotts present. Vi var bjudna till Klippan centrum på fredagen för att fira vår kära lagkamrat och Marsälskare Cornelia Scotts 20-årsdag. Ja jisses säger jag bara, tänk när jag fyllde 20 känns som evigheter sen...hmm... ja det är det kanske också med tanke på att jag fyller 30 om några dagar. Jag fixade i alla fall med ett kort till henne där vi i laget hade lagt ihop till en upplevelsepresent. Tjejen ska segelflyga på Österlen tillsammans med en instruktör. Självklart ska vi vara på plats när detta sker och se när det bär upp högt i de blå. Vet inte om jag kan säga att jag avundas henne eller inte för jag vet inte om jag hade vågat. Innan jag åkte iväg på kvällen kom min sambo Håkan hem med en helt underbar bukett med blommor...behöver jag säga mer....är inte det kärt så säg. Det är det lilla som jag blir glad för och det händer inte så ofta att jag får blommor men när det väl händer så blir jag överlycklig ;)
God mat serverades i Klippan men kvällen blev inte långvarit med tanke på att vi skulle vara vid FBC Arena 04.55, jag ställde klockan på 04.20, götapetter vad trött jag var. Ibland när jag vaknar är det så att ögonen går i kors, ungefär som när min kusin Tina gör en grimas när hennes ögon pekar åt olika håll (bild kommer senare). När jag väl har kommit upp är det ingen fara då går det hur bra som helst. Jag fick ju även "äran" att köra hela vägen till Tidaholm/Falköping. Vi trodde alla i laget att vi skulle spela match klockan 10 men när vi kommer dit kan man inte annat än säga att det blev lite irritation. Matchen hade blivit ändrad till klockan 12 många frågade sig givetvis då varför skulle vi då åka redan klockan 05.00??? Ja de kan man undra men av någon anledning så var det ungefär som vanligt att information och kommunikation återigen inte hade fungerat korrekt. Det var ju inte så mycket vi kunde göra mer än att gilla läget. Jag kom med förslaget att vi kanske kunde ta och lägga ihop till en "liten musikmaskin". Det slutade med att vi åkte en hel minibuss till Skövde och sprang i tre butiker (SIBA, Elgiganten och OnOff) på marginell tid innan vi bestämde oss. Ca 2500 :- gav vi för stereon och gissa om det var bra ljud. Nu har vi i alla fall ett bra ös och tryck i omklädningsrummet innan matcherna. Det gynnar :) Matcherna vi spelade var mot Fröjered som vi vann mot med 6-1. Enligt Anna heter laget Vejbubuoll, hur man nu kan få det till det har jag ingen aning om men tösen är ju från Hässleholm så det kanske förklarar saken ;) skämt o sido, det är en himla go tös.
Andra matchen spelade vi mot IBK Vänersborg då vi vann med 4-2. På söndagen mötte vi elitserielaget Endre som vi har i serien och det slutade med en förlust med 7-1. Personligen så tycker jag ändå att vi var bra trots resultatet. Extra kul är det att höra av andra att de tycker att jag har utvecklats som spelare, något som jag kanske inte själv lägger märke till alla gånger. Jag känner redan hur jag har växt några centimeter vilket ger mig ett större självförtroende som jag hoppas jag kan ha användning för under kommande säsong.
Missar måndagens och onsdagens träning på grund av jobbet men vad ska jag göra? Har redan planerat att jag ska träna två pass imorgon tisdag och ett på onsdag på gymmet, antagligen blir de styrka, löpning och spinning. Ett spinnpass hade varit skönt för det har jag inte gjort på hela sommaren. Torsdagens träning är jag ändå med på och det känns bra, sen bär det av till Norrland på fredagsmorgonen. Jag ser verkligen fram emot denna säsongen, var ju bara med halva förra med tanke på att jag flyttade från Växjö i höstas men nu ska jag vara med från "The Beginning" och det känns superhärligt.
Dagen närmar sig...
Idag har jag blivit intervjuad och fotograferad av NST. De ville göra ett repotage om mig nu när jag fyller 30, kändes spännade och kul. Det kommer att vara med i tidningen nästa vecka torsdag, fredag eller lördag. Jag har även varit och lämnat blod det är ca tre år sen sist. Ett par timmar efter att jag kommit hem ringer de från blodgivarcentralen...jag fick en klump i halsen när hon frågade hur jag mår. Jo tack jag mår bra. Sköterska berättade att av någon konstig anledning så hade de tappat mig på för mycket blod så jag skulle vara beredd på att jag kanske kunde bli lite trött och snurrig. Ja jag tackar för det, men känner ändå mig bra trots en stor blodförlust. Snart träning, längtar redan men får kanske ta det lite lugnt idag nu när jag blev av med för mycket blod. Att vara ledig en vecka i stöten från jobb känns skönt men vad ska man göra när alla andra jobbar? Den bästa tiden är när man vet att man ska iväg och träna :)
Skador....nej inte nu!!
Jag såg verkligen fram emot att gå till träningen igår men när jag var inne och läste på min backkollega Emelie Ohlssons blogg blev jag verkligen låg. Hon hade dragit på sig en skada i ljumsken och vet inte när hon kan vara tillbaka. Allt kändes så bra och allt började verkligen klaffa mellan oss på planen. Vi har träningsmatch imorgon och det verkar som Emelie inte kan vara med men jag hoppas däremot att hon kan vara med på vårt genrep inför serien till helgen i Falköping/Tidaholm. Jag känner med Emelie och kan förstå hennes frustration nu när seriepremiären börjar närma sig med stormsteg. Kan inget annat än att hålla tummarna för min kollega. Men även andra spelare har dragit på sig skador Helene Kullander som också är en backkollega har problem med ryggen, Maria Andersson har problem med sitt knä och nyförvärvet Frida Edelsvärd-Sneitz har dragit sitt korsband. Vårt lag börjar liknas vid boken "tio små negerpojkar" där den ena efter den andra försvinner. Lite mer än en vecka kvar till seriepreämiären och jag känner redan av lite fjärilar i magen men så ska det väl vara.
Dunderklumpen som försökte smyga
Av någon konstig anledning så har jag ont på mitt högra framben, det vill säga benhinnan. När jag stod i duschen och skulle mjuka upp min hy kände jag att jag hade otroligt ont på benet. Det tog en stund innan båda hjärnhalvorna hade kommit fram till vad som hänt. Det blev mer eller mindre en aha upplevelse, det var ju när jag skulle hem från Västervik på söndagsmorgonen som jag skulle smyga. Det var bara jag och Maria som skulle upp och vi ville ju inte väcka de andra 06.50 men jag tror nog att jag väckte någon ändå. När jag ska tassa ner till undervåningen tyst och varsamt händer det som inte får hända. Dunderklumpen Linda som hade tänkt smyga ner ramlar omkull med hela packningen och kasar ner flera trappsteg, skrapar upp benet och vill bara skrika men tänker på mina lagkamrater som fortfarande ligger kvar och njuter av sin sömn. Det kändes som någon hade dragit en osthyvel över mitt ben, vågade knappt titta efter hur det såg ut. Kvällen innan hade en del påpekat att vi skulle vara tysta och jag gör precis tvärtemot. Inte konstigt om jag inte har några vänner kvar i laget eller om någon blänger surt på mig under veckans träningar. Nej så farligt tror jag inte det är men lite förargligt är det allt. Orsaken till hela händelsen måste vara att:
1. Trappan var hal
2. Trappan var brant (not)
3. Jag hade mina tåssor (hemmastickade strumptofflor)
Jag tror på en blandning av etta och trean, helt klart!!
Snart träning, återstår att se om någon ger mig kalla blickar.
