Linda

Nu är det söndags morgon. Vi kom fram kl ett i natt till Siljan hotell och jag fick dela rum med Carro. Jag kände inte att jag var speciellt trött men vågade inte starta tv:n för då hade jag väl fastnat i någon film men även av för respekt för Carro som ville sova så satte jag inte igång tv:n. Hon hade dock fullt upp med att skicka sms, jag hörde tydligt i tystnaden på rummet hur hennes fingrar tryckte på de små knapparna på mobilen. Det var ju inte hennes första sms om jag säger så, det gick snabbt för henne att skriva. Fast jag känner igen mig och jag tror "vår" generation skickar mer meddelande än vi pratar i telefon, vilket både har för- och nackdelar. I ett sms kan man skriva precis det som man inte vågar eller kan säga man har möjligheten att gömma sig lite om man jämför med att prata i telefon. Det är också ett bra alternativ till om man inte orkar prata med den som man skickar till. Jag personligen uppskattar att få sms, då vet man att det är någon som tänker på en, bryr sig om en eller bara har tråkigt och vill att man ska förgylla deras tillvaro. Lika kul tycker jag det är att skicka sms och det går av bara farten. Ibland undrar jag hur många sms jag har skickat sen jag fick min första mobil. Vet inte ens om jag vågar tänka tanken :) Då det handlar om att prata i telefon tycker jag också att man i och för sig gömmer sig men man hör i alla fall rösten på den man pratar med. Det bästa är att träffas ögon mot ögon men det är också då man är mest öppen och sårbar. Då läser man av den andra personen direkt på kroppsspråk och ansiktsuttryck. Bor man i två olika städer, långt ifrån varandra finns ju inte möjligheten att springa på varandra på stan eller bara ses och snacka lite, då sker allt över telefon eller mail. Telefonen är en bra uppfinning, dels för att kunna hålla kontakten med andra långt borta och dels för att höra den andras röst som kanske befinner sig i andra änden av Sverige. Att få höra en röst som är betydelsfull betyder så mycket för mig. Min vän Ztina som bor i Göteborg som jag inte träffar så mycket nu som när vi bodde i Växjö saknar jag som attan. Nu träffades vi i helgen när jag hade fest och bara att få se henne och höra henne får mig att må så bra. Hon kom fram till mig när hon skrivit i den "gröna boken" som jag fick och såg att hon hade tårar i ögonen, jag kunde känna med henne och fick också tårar att falla. Vi brukar för det mesta bara höras på sms eller msn men ååååå vilken underbar tjej detta är. Tiden på universitetet är den bästa någonsin då jag träffade vänner för livet, Ztina; Jenny, Jonna, Lisa och Mette. En del har jag mer kontakt med än andra men jag känner ändå att vi kommer ha kontakt livet ut. Love you girls och saknar alla våra galna studer tillsammans i Växjö.

Nu sitter jag på rummet och Carro ligger i sängen bredvid. Hon tvingar mig att sätta på dansbandsdax.se, hon är konstig men en supertrevlig och go tjej. Som jag garva när hon berättar att hon sitter och lyssnar dansbandsdax på jobbet. Ha ha, sitter här med ett leende på läpparna, tokiga lilla tös.

Snart är det dags för match igen och jag har börjat ladda. Nu är det f-n dags för poäng tjejer. Kom igen!!!