Linda

Vet inte var jag ska börja men denna vecka har jag känt mig frustrerad. Det är en sådan vecka i månaden då jag missar både måndagens och onsdagens träning på grund av jobbet. Det känns inte okej. När jag sitter på jobbet och vet att laget tränar och jag inte kan vara med får jag en fruktansvärd ångest. Jag vill också...En frustration som inte går att beskriva men jag måste ju jobba. Trots allt jobbar jag ju inte mer än sju dygn per månad men ändå, jag vill inte missa träningarna. På torsdagens träning kunde jag vara med, jag hade med mig lite saker som var kvarglömda sen festen men ingen verkade kännas vid dessa. Vi pratade om helgen och alla var nöjda men det är ju alltid speciellt med första träningen efter en helg då man hittat på nåt skoj. Nu missade jag ju det i måndags och fick ta för mig på tordagen istället. Trodde de flesta glömt men icke så nicke det var bra "snack" om helgen, så jag kände ändå mig delaktig även om jag inte var där i måndags. Tyckte det var bra tempo på träningen, fan vad jag gillar att spela med Emelie. Vi är på samma nivå och vill lika mycket, synd bara att alla inte verkar känna likadant. Kanske ska ta och sålla lite, vet ju att det finns andra som både kan, vill och skulle lätt fixa att vara med och spela med oss. 

Väskan packade jag igår som tur var. Jag lade fram det  jag skulle ha med mig och det som jag skulle ha på mig.  Jag gräddade pannkakor sent på kvällen som jag hade tänkt att jag skulle ha med mig idag. Samtidigt fixade jag med fler bilder som jag fått från andra sen kändisfesten. Jag kände inte direkt att jag var trött för jag låg vaken framt ill halv ett på natten. Klockan hade jag ställt på 05.00. Jag vaknade kl fyra och tänkte å nej jag har försovit mig men när jag tittade på klockan hade jag ju en timme kvar till fem. Nästa gång jag vaknar är när telefonen ringer, det är Tina. Shit, tänker jag, fan jag har försovit mig. Tina frågar, var är du, har du försovit dig? Ehh, svar JA! Klockan var bara någon minut över sex men vi skulle ju åka klockan sex. Linda fick eld i röven (ursäkta språket) men tror aldrig jag varit så snabb, måste varit rekord. Håkan fixade matsäcken till mig men glömde mina pannkakor. Känns som det kvittar nu, jag fick i alla fall med mig kladdkakan och det var viktigare för det hade jag lovat tjejerna. Jag kände nästan stt lite gliringar får jag räkna med när jag går på och visst var det så. Lite applåder, ja man tackar. Jag bjuder på min försovning för det har aldrig hänt innan och kommer ABSOLUT inte hända igen.

Sitter nu på bussen och det är lugnt och stilla, de flesta sover, tittar på film på sina datorer eller sitter och snackar lite. Lugnet kan ha att göra med att vi inte är mer än 13 spelare. Vad händer om någon går sönder??? Måste verkligen ta poäng i helgen. Jag har en känsla om att vi kan ta hem full pott men det återstår att se om den känslan stämmer. Nu får jag nog lämna tillbaka Emmas trådlösa internet. Håll tummarna för oss i helgen då vi möter Dalen och KAIS Mora.