Tillbaka till verkligheten
Jag beskriver min helg i Växjö med tre ord: underbar, härlig och helt fantastisk.
Jag hann med allt som jag skulle hinna med och ändå hade jag tid över. Mitt schema för helgen som var kändes rätt så pressat och hektiskt men nu i efterhand njuter jag bara av det som har varit. Jag var inom CG och hälsade på mina gamla arbetskamrater. När jag parkerade bilen och tog raska steg mot ingången kändes det som jag skulle in och jobba. Har tiden stått still? Det har gått mer än ett år sen jag flyttade tillbaka till Skåne och Ängelholm men när jag klev in i butiken var allt som vanligt. Eller nja, inte direkt. Många nya ansikten och en hel del omändringar men annars var allt som det brukar. Jag tog en runda i butiken och kramade om många härliga människor som jag har arbetat med och haft många roliga stunder med. Jag var ju även tvungen att ta varvet om lampavdelningen och beskåda min målning som jag gjorde som ett avstamp innan jag gjorde mitt sista arbetspass och stämplade ut för sista gången. Usch, jag kan inte säga att det är utan vemod som jag gick runt och inspekterade och mindes många roliga stunder i butiken. Dem som såg mig gå runt och filosofera med ett stort smile trodde nog jag var lite koko. Jag bjuder på det. Givetvis var jag ju tvungen att även hälsa på damerna på kontoret. Dem tog emot mig med öppna armar och dem kom genast fram till att jag hade en mer Skånedialekt än innan. Hmm, ja det kanske är möjligt men jag tycker att jag pratar som jag brukar. Chefen Janne kom ut och sa: Jag tyckte väl jag kände igen rösten. Jajamen visst hade han rätt, det var ju jag som var på besök. Han skulle lägga in ett gott ord för mig nu när jag sökt jobb i Halmstad. Det tackar jag för. Jag kan nog säga att han redan har gjort det för när jag idag tittade på min mail hade jag fått av den tilltänka chefen i Halmstad. Han hade pratat med Janne och jag kommer bli kallad till en intervju till våren. Ja man tackar. Livet leker just nu känns det som. Äntligen faller bitarna på plats. Känns som ett 500 bitars puzzel där ramen är lagd och nu återstår bara det lilla jobbiga men roliga.
Ett besök på Hennings bageri blev det vid två tillfällen i helgen. Först fika med Mikaela, sen en go frukost med Hanna. Helgen har inte bestått av nyttigheter men vem bryr sig, inte jag i alla fall. Huvudsaken är att jag lever och mår bra. Två gravida töser med magarna i vädret har jag besökt och det är inte utan att man själv börjar fundera i de banorna. De är så fina med sina putande magar. När jag satt hos Jenny i fredags fick jag känna på magen när han rörde på sig. Så coooooooolt att det är en liten människa där inne som boxar och sparkar på mammas revben. Nu ska jag inte ha någon föreläsning om hur man gör barn men visst är det faschinerande att en liten skvätt från mannen gör att det byggs bo i kvinnan. Bo låter kanske lite dumt men ja ni fattar väl.
IV08IBK mötte Stanstad i lördags och jag trodde på smålänningarna men det tog stopp när det återstod 30 sekunder av matchen. Jag lider med tjejerna, de spelade suveränt bra men det räckte inte hela vägen. Kan inget annat än att säga att jag vet hur det känns. Kom igen, ni vinner nästa. För att muntra upp mina goda vänner så gick vi ut och åt på "Båtsmannen". Tror nog det är den bästa och fräschaste restaurangen i Växjö. Det var jag, Pålle, Bisse och Muffe som gottade till det lite en lördagskväll.
"Tack för en underbar middag och en massa roliga diskussioner
om ett och annat. Underhållningen utanför var ju en klass för sig"
Allt roligt måste ha ett slut, så även denna gång. Men jag vet att det vankas många fler roliga stunder med er och det ser jag fram emot enormt mycket. Kan knappt bärga mig.
Jag hann med allt som jag skulle hinna med och ändå hade jag tid över. Mitt schema för helgen som var kändes rätt så pressat och hektiskt men nu i efterhand njuter jag bara av det som har varit. Jag var inom CG och hälsade på mina gamla arbetskamrater. När jag parkerade bilen och tog raska steg mot ingången kändes det som jag skulle in och jobba. Har tiden stått still? Det har gått mer än ett år sen jag flyttade tillbaka till Skåne och Ängelholm men när jag klev in i butiken var allt som vanligt. Eller nja, inte direkt. Många nya ansikten och en hel del omändringar men annars var allt som det brukar. Jag tog en runda i butiken och kramade om många härliga människor som jag har arbetat med och haft många roliga stunder med. Jag var ju även tvungen att ta varvet om lampavdelningen och beskåda min målning som jag gjorde som ett avstamp innan jag gjorde mitt sista arbetspass och stämplade ut för sista gången. Usch, jag kan inte säga att det är utan vemod som jag gick runt och inspekterade och mindes många roliga stunder i butiken. Dem som såg mig gå runt och filosofera med ett stort smile trodde nog jag var lite koko. Jag bjuder på det. Givetvis var jag ju tvungen att även hälsa på damerna på kontoret. Dem tog emot mig med öppna armar och dem kom genast fram till att jag hade en mer Skånedialekt än innan. Hmm, ja det kanske är möjligt men jag tycker att jag pratar som jag brukar. Chefen Janne kom ut och sa: Jag tyckte väl jag kände igen rösten. Jajamen visst hade han rätt, det var ju jag som var på besök. Han skulle lägga in ett gott ord för mig nu när jag sökt jobb i Halmstad. Det tackar jag för. Jag kan nog säga att han redan har gjort det för när jag idag tittade på min mail hade jag fått av den tilltänka chefen i Halmstad. Han hade pratat med Janne och jag kommer bli kallad till en intervju till våren. Ja man tackar. Livet leker just nu känns det som. Äntligen faller bitarna på plats. Känns som ett 500 bitars puzzel där ramen är lagd och nu återstår bara det lilla jobbiga men roliga.
Ett besök på Hennings bageri blev det vid två tillfällen i helgen. Först fika med Mikaela, sen en go frukost med Hanna. Helgen har inte bestått av nyttigheter men vem bryr sig, inte jag i alla fall. Huvudsaken är att jag lever och mår bra. Två gravida töser med magarna i vädret har jag besökt och det är inte utan att man själv börjar fundera i de banorna. De är så fina med sina putande magar. När jag satt hos Jenny i fredags fick jag känna på magen när han rörde på sig. Så coooooooolt att det är en liten människa där inne som boxar och sparkar på mammas revben. Nu ska jag inte ha någon föreläsning om hur man gör barn men visst är det faschinerande att en liten skvätt från mannen gör att det byggs bo i kvinnan. Bo låter kanske lite dumt men ja ni fattar väl.
IV08IBK mötte Stanstad i lördags och jag trodde på smålänningarna men det tog stopp när det återstod 30 sekunder av matchen. Jag lider med tjejerna, de spelade suveränt bra men det räckte inte hela vägen. Kan inget annat än att säga att jag vet hur det känns. Kom igen, ni vinner nästa. För att muntra upp mina goda vänner så gick vi ut och åt på "Båtsmannen". Tror nog det är den bästa och fräschaste restaurangen i Växjö. Det var jag, Pålle, Bisse och Muffe som gottade till det lite en lördagskväll.
"Tack för en underbar middag och en massa roliga diskussioner
om ett och annat. Underhållningen utanför var ju en klass för sig"
Allt roligt måste ha ett slut, så även denna gång. Men jag vet att det vankas många fler roliga stunder med er och det ser jag fram emot enormt mycket. Kan knappt bärga mig.
Kommentarer
Trackback
