Linda

Efter helgen som gått har jag återigen dragit på mig en förkylning och jag vet inte var den kommer ifrån. Jag har varit duktig med att ta ordentligt med kläder på mig just för att jag ska hålla mig fri från förkylning och feber. Jag hörde av mig till "Chelle" i tid innan träningen och meddelade att jag inte kunde köra fullt ut men som senare blev att jag inte tränade alls. Och det var nog ett klokt beslut. Svaret som jag fick av "Chelle"  löd så här: Sluta spring i bar överkropp på helgerna när ni festar....jag svarade honom med att om det ändå varit så väl, då hade jag ju i alla fall vetat varför jag blivit förkyld. Inte mycket att göra nu mer än att försöka kurrera sig med hälsokurer av alla de slag. Fast en dag som denna känns det som det kvittar om man är sjuk. Vädret är ändå tråkigt och då kan man lika gärna ligga på soffan med filt, tända ljus och fördjupa sig i en bra bok. Men jag känner för att göra något annat, baka kanske? Men det är väl inget smart drag när man är full av baciller. Väntar nog någon dag till är ju trots allt ledig hela veckan och det gynnar kan jag säga.

Under de sista veckorna har jag kommit underfund med en hel del. Jag vet nu vad jag vill göra i framtiden och ingenting kan stoppa mig. Som en vän sa till mig:

Linda, det du har gjort kan du inte göra något åt. Det är de som du inte gjorde som du kommer att ångra i framtiden.

Det stämmer bra in på mig, för det är verkligen så jag känner. Jag kan inte stå kvar på perrongen och se på när tåget går, jag måste hoppa på och se vad mer jag kan få ut av vad livet har att erbjuda.

Längtar så himla mycket till den helgen i december då jag ska till Göteborg tillsammans med Lisa och hälsa på Ztina. Allt kommer kännas som under Växjötiden och det kommer förmodligen pratas en hel del gamla minnen men även nya och kommande. Om jag känner oss rätt kommer det bli en helg full med skratt och tårar  som jag får chans att tillbringa med fantastiska vänner. Med er kan jag verkligen prata om allt, skratta och gråta och det är en skön och befriande känsla. Ingen som dömer en utan vi tycker om varandra för den vi är. Ingen är mer än någon annan. Tänk om jag inte flyttat till  Växjö, då hade jag aldrig fått träffa er alla och inte fått veta att NI fanns till. Vill inte ens tänka i de banorna Vi har haft med -och motgångar, diskussioner och dispyter men......NI är verkligen personen som förgyller mitt liv och som jag inte vill vara utan. Vi finns alltid till för varandra.