Linda

Alla har vi en önskan om att alltid få vara friska, krya och glada men en del dagar tar verkligen musten ur en. Dagar när man bara känner att allting är meningslöst och man undrar varför man över huvudtaget lever och håller på med det man gör. Det är då de små orden från dig får en att känna sig betydelefull och stark igen. Är det inte så? Själv kan jag säga att det är inte ofta som jag är på dåligt humör och det är jag oerhört glad över. När jag ser andra som inte mår lika bra som jag gör vill jag gärna hjälpa till att få dem på bättre tankar. Jag vet av egen erfarenhet att det är det lilla som gör det. Bara att veta att någon har sett en och gått fram och frågat hur det är med en får en att känna sig som "någon" (någon ser mig, alltså finns jag). Den känslan är nog så viktig. Alla måste få veta att dem finns till. Och Ni/Vi finns tro mig.

Om jag kan göra andra glada ger det mig energi. För hur viktigt är det inte att få beröm när man gör något bra? Det är ju det som får en att fortsätta kämpa och ge allt när man får bekräftelsen på att de man gjort är bra. Många tror jag inte vågar eller kan berömma andra, varför vet jag inte. Många sköter sitt eget och går inne i sin lilla "bubbla". Mycket tror jag handlar om att ge och ta men när personer bara ger och inte får tillbaka så tröttnar man till sist. Dessa personer tar ju all ens energi och man får ingen energi tillbaka. Medvetet tror jag att man drar sig undan från dessa personer just för att de är energitjuvar. De vill bara ha och ha. Men är energitjuvarna medvetna om är dem är just energitjuvar? Om inte, hur förklarar man för dessa?

"Ett värmande ord är bättre än inget ord alls, ett ord kan förändra mycket för den du säger det till" 

Våga ge beröm, du kommer få det dubbla tillbaka.....