Livets snabba vändningar
Varför är livet så orättvist? Ett liv tar fart när någon annans tar slut. Igår tog en människa i min omgivning steget över till andra sidan efter en lång tids sjukdom av ALS (amyotrofisk lateralskleros). Det är en fortskridande och nedbrytande sjukdom som successivt försvagar olika muskler i kroppen. Jag har träffat denna kvinna under hennes sjukdomsförlopp och sett hur hon successivt blivit sämre och sämre. För bara två månader sedan träffade jag henne hemma hos min pappa, då hade hon svårt för att tala och fick använda sig av en tavla för att skriva ner det som hon ville säga. Jag fick ont i hela min kropp och håret reste sig på mig när jag såg hur hon så gärna ville vara med och prata men inte kunde framföra allt. Hon kunde knappt ens äta. Jag önskar inte ens min värsta fiende att genomlida denna grymma sjukdom. Det är många i denna kvinnas omgivning som nu står kvar här och jag lider med er. Någon har mist sin livskamrat, sin mamma, sin väninna och sin mormor. Även om man varit förberedd på denna stund sedan länge så är det ändå tungt. När jag igår fick meddelandet om att denna kvinna lämnat jordelivet brast det för mig och jag grät ut ordentligt. Jag fick mig en tankeställare och ett tag kändes det nästan som om jag själv förlorat en av mina föräldrar. Jag vill inte ens tänka tanken på hur jag kommer att reagera när den dagen kommer. I denna familj har någon precis lämnat livet och i en annan familj är ett nytt liv på gång. Jag tänker på mina vänner som nu i dagarna ska bli föräldrar för första gången. Jag står nu mitt emellan dessa två händelser och samtidigt som jag lider med dem som mist någon ska jag vara glad över mina vänners lycka att få barn. Det känns märkligt. Men jag är både glad och ledsen för er sorg och lycka.
"Säg det du vill säga till någon, gör det du vill göra, imorgon kan det vara försent."
Tänder ett ljus och tänker på er alla, både sorg och glädje. 
