Linda

Igår var jag med jobbet och asylboendet i Göteborg och på Liseberg. En sväng i Nordstan med fika blev det innan vi tog oss vidare till Liseberg. Jag och en annan personal från asyl åkte i den ena bussen och för er som vet hur svårt det är att köra i Göteborg, kan kanske förstå mig nu. Vi körde käpp rätt åt .....ja ni vet. Vi trodde vi hade löst vår färd genom att vända i en rondell och köra tillbaka där vi kom ifrån men ack nej. Vi hamnade på bron över Göta älv och vi kunde inte vända. Jag började känna lite panik för vi hade ungdomar i bussen som verkligen behövde gå på toaletten. Stackars barn. Jag led med dem. Vi for över bron för att sen köra tillbaka till centrum igen. Vi fick samtal från den andra bilen som undrade var vi höll hus. Jag var kall och sa vi är på väg, körde bara lite fel. Lite!!! Ganska mycket om jag får säga. Till mitt försvar så var det inte jag som satt vid ratten och han som satt vid ratten hade inget lokalsinne. Men till sist så kom vi rätt och då kände vi oss ganska nöjda. Resan bjöd oss på många skratt.

Många ungdomar var besvikna på att det inte var fler åkattraktioner som var öppna. Vi tillbringade många timmar i radiobilarna. Jag har aldrig åkt så mycket radiobilar som igår. Vi sprang runt och in igen i flera timmar, det var ju ingen kö. Nästan bara vi (ca 13 st) som åkte hela tiden. Kroppen fick ta stryck och det känner man av lite idag. Jag har nog aldrig skrattat så mycket under en dag som jag gjorde igår. Jag och många andra hade kramp i käkarna.

Fyra stycken var vi från personalen och det var bara jag från Ungdomsboendet resterande tre var från asyl. Vi fann många guldklimpar som vi kunde skoja om och skratta åt. Vi kunde se det som någon sa i bilder.

"Åhh nu får jag bilder"

När klockan är ett på natten kryper jag ner i min säng efter en lång dags äventyr med mycket skratt.